Intresset för det frivilliga försvarsarbetet har närmast exploderat de senaste åren. De frivilliga försvarsorganisationerna får nya medlemmar och MPK:s kurser fylls i rask takt. Även ålänningarna har aktiverat sig och deltagit, i aldrig tidigare skådad omfattning, i MPK:s utbildningar som främjar militär förmåga. (SOTVA)
Detta nyfunna intresse har dock skapat nya frågeställningar, som nog inte vädras tidigare. Tar vi tillvara alla de frivilliga resurser som plötsligt uppenbarat sig? Det är inget nytt att reservister kan söka sig till de så kallade landskapskompanierna, för att där igenom ytterligare bidra till det gemensamma försvaret.
Dilemmat då. Vad händer med de personer som tidigare inte gjort beväringstjänst och dessutom har hunnit fylla 30år så att dörren för det är stängd? Detta gäller av naturliga skäl ålänningarna, men också en stor majoritet av de finska kvinnorna som inte tjänstgjort tidigare.
Det borde skapas ett system för dessa motiverade medborgare, som senare i livet önskar engagera sig i försvaret, att gå med i landskapskompanierna. Motiverade personer som med godkänt vitsord slutför ett standardiserat kurskoncept genom MPK, borde tillåtas skriva samma sorts avtal med försvarsmakten som vilken annan reservist som helst och därefter kunna kallas till reservövningar.
Förutsättningarna för detta borde snarast redas ut så att riksdagen kan göra nödvändiga lagstiftningsförändringar. Pro Patria.