Det har sannolikt undgått få att intresset för frivilligt försvar ökat exponentiellt på Åland. Över 100 personer har också deltagit i av MPK arrangerade, Soldatens grundkurs 1 vid Björneborgs Brigad i Säkylä.
Inför senaste kurs, gjorde HBL ett reportage där man tog upp frågan om varför kurserna ordnas på fastlandet och inte på Åland. Brigadgeneral Sami Nurmi säger i tidningen att försvarsministeriet hittills (tyvärr) förbjudit MPK att arrangera kurser på Åland. Han säger däremot också att ifall det kommer en politisk beställning så kommer man naturligtvis att titta på ärendet igen.
Jag vill tro att försvarsministeriet tidigare, av en ren försiktighetsåtgärd, har förbjudit MPK att verka på Åland. (Likt Henrik Nystén i HBL) Frågan tangerar Ålands demilitarisering, som i synnerhet för Ålands Landskapsregering, är ett ämne man inte är intresserad av att diskutera. Diskussionen har heller inte tidigare varit nödvändig, eftersom det helt enkelt inte funnits något större intresse bland ålänningarna. Nu är läget trots allt helt annorlunda.
Regeringen kan naturligtvis beställa utredningen på egen hand, men hela processen skulle gynnas av att Ålands Landskapsregering skulle initiera den. För det första behöver man då på fastlandet inte bekymra sig över att ÅLR skulle känna sig ”överkörda” och för det andra så är det en win-win för ÅLR.
Utredningen skulle ge svar på under vilka premisser MPK kunde verka på Åland.
I de två enklaste utfallen:
Ja, inga problem -> Utmärkt, intresserade ålänningar kan gå kurser på hemmaplan! Alla nöjda och glada.
Nej, det är inte möjligt pga. X -> Tråkigt för de intresserade, men ÅLR ändå gjorde en ansträngning för förbättrade förutsättningar för frivilligt försvar. Kudos till dem!
Kommer utredningen fram till att man behöver göra Y för att lösa X, blir det en annan diskussion.