Republikens president Sauli Niinistö kommenterade Ålands demilitarisering i samband med riksmötets öppnande 13.4.2023. Presidenten sade bland annat att Ålands ställning är stabilare än någonsin, med anledning av Finlands inträde i NATO men också att ”Förändrade förhållanden och militärteknologins snabba utveckling kan dock påverka den reella tillämpningen av befintliga avtal.”.
Ålands ställning har tagits upp i diskussionerna här i Finland. Jag vill påpeka att den är stabilare nu än kanske någonsin: En aggressionshandling gentemot Åland skulle vara en krigsförklaring mot Nato. Det är klart att landskapets situation ägnas särskild uppmärksamhet i Natos gemensamma försvarsplanering.
Vi har alltid betraktat multilaterala internationella avtals bindande verkan som ett livsvillkor för små länder. Det är bra att hålla fast vid den tanken. Förändrade förhållanden och militärteknologins snabba utveckling kan dock påverka den reella tillämpningen av befintliga avtal.
Det fanns något för alla i dessa ord, vilket är bra. Däremot är det inte helt tydligt vad han egentligen menar, i synnerhet med den sista meningen. Åtminstone kan inte jag tolka det som ett solklart besked om att status quo gäller för evigt.
Lokalmedia
Nya Åland
Fredrika Fellman skrev den 11.4.2023 i sin ledare i tidningen Nya Åland:
Ålands demilitarisering görs upprepade gånger till finländsk inrikespolitik – trots att den grundar sig på internationella avtal. Den framställs som ett säkerhetspolitiskt problem – trots att företrädare för Försvarsmakten och Nato säger att den inte är det. Narrativen är felaktiga och orsakar större skada än nytta.
Fellman argumenterar att uttalanden i media från bl.a. generalmajor (i.a) Pekka Toveri, handlar om att plocka politiska poäng inför riksdagsvalet. Det kan säkerligen ligga en gnutta sanning i detta, men det är oansvarligt att avfärda dem som endast sådana.
Man får inte glömma bort att även general (i.a.) Jarmo Lindberg, som fram tills så sent som 2019, fungerade som kommendör för försvarsmakten också hade svarat att han delvis höll med om att demilitariseringen borde avskaffas, i yles valkompass.
Det finns förhållandevis få generaler i Finland så när herrar som Toveri och Lindberg (nu i avsked, har möjlighet att) uttala(r) sig, är det nog bra att dra öronen till sig. Relationen mellan Åland och Finland blir inte bättre av att avfärda deras synpunkter utan diskutera.
I Ålandstidningens ledarpodd (21:45 ->) diskuterar är tidningens politiska redaktör Nina Smeds, chefsredaktör Daniel Dahlén samt ledarskribenten Jonas Bladh. Sällskapet avhandlar bl.a. presidentens tal, det ryska konsulatet samt Lindbergs och Toveris uttallanden.
Samtalet är nog ett praktexempel på när man nog hellre borde låtit bli att kommentera. Man hävdar att krigsföringen inte längre är så mycket ”gröna gubbar” (förutom i Ukraina), utan ”krig förs annanstans, i den digitala världen, underrättelser och liknande”, ”det är inte så att det kommer landstigningsbåtar med fiender”.
Detta är givetvis rent trams och blir aningen komiskt när man några andetag tidigare hänvisar till herrarna Toveri (tidigare underrättelsechef) och Lindberg (tidigare kommendör för försvarsmakten) som ”några militärer som ville komma in i riksdagen” och gör uttalanden som har ”ingen förankring i verkligheten”.
Sauli Niinistös tal kommenterades som ”tydlighet och statsmannaskap i presidentens tal, demilitariseringen stadigare än någonsin” och debatten styrs av ”känslor spelare snarare än fakta”. Ytterst komiskt, när det vidare sägs ”när demilitariserinen får uppmärksamhet måste dom som förstår sig på gå ut och förklara vad det handlar om”.
Man fortsätter med att det är ”internationella traktat, inte Åland eller ens Finland, utan grupper av länder” som har ingått avtal och ”där ingår också det ryska konsulatet” samt påståendet att ”inte ovanligt att man vill ha en övervakningsfunktion när man sluter ett avtal” och således ”är det omöjligt att stänga det ryska konsulatet för att det är en del av avtalet”.
Här snurrar man in sig fullständigt. Man kanske menar något annat man säger, men när man understryker vikten av att det är fakta som skall vara grunden i debatten, ska man nog vara extra noga med hur man uttrycker sig.
Det är värt att notera att Sovjetunionen inte är underteckare av Ålandskonventionen från 1921, samt att det i nämnda avtal inte finns någon ”övervakningsfunktion”. Sovjetunionens rätt att övervaka demilitariseringen, samt upprätthålla konsulat på Åland regleras i ett bilateralt traktat mellan Finland och Sovjetunionen från 1940. 1992 har Finland och Ryssland kommit överens om att Ryssland är efterträdsstat till Sovjetunionen.
Ifall Finland skulle säga upp avtalet från 1940 med Ryssland, hade fortfarande 1921-års konvention gällt med demilitarisering och neutralisering, men konsulatet hade inte varit kvar.
Samtalet fortsätter med påståendet att de (bl.a. Toveri/Lindberg) som förespråkar förändring ”vill göra samma sak som Ryssland och bryta mot internationella avtal”.
Låt oss inte dra ner diskussionerna till denna nivå, tack.
